Paintballgänget

Svensexa

Tjoho!
 
I fredags var det dags för min svensexa. Visserligen hade jag på känn att den skulle gå av stapeln denna dag, men inte exakt när. Detta gjorde att jag var ovanligt paranoid. Innan den satte igång satt jag och spydde galla över hur äckligt Mintu är. Detta står jag fortfarande för;). Ca. 14 ramlar åtta grabbar in med, hör och häpna, en falska Mintu. Eftersom vi vid det tillfället var i Norrland och Mintu är Norrlands nationaldyck, efter hb, så var det bara att ta tre snabba glas. Vidare blev jag ombedd att ta med mig badbrallor, oömma kläder och myggmedel.
 
Vi rörde oss i snabb takt emot Tjärnberg där det blev lerduveskytte. Det var andra gången för mig, men trots detta imponerade jag tydligen på de andra som haft jaktlicens sen de började lära sig gå. Vad skulle hända härnäst? Färden gick emot en stuga invid vattnet. Vattenskidor av alla dess slag. Jag som är en mästare på vanliga skidor.....eller inte. Jag var mer tid under vattenytan än på den. Nåja, det var ju ganska skönt ändå. Efter detta så lagade svärmor och svärfar mat åt oss alla. Det satt ganska bra efter vattenplöjningen. Jag hade dock på känn att det inte var över, jag hade rätt. Paintball ute i de norrländska skogarna. Sur mark, mygg, regn på slutet, svett och adrenalin var ett hopkok som heter duga. Askul:):):). Vi hade alla nästan tagit av oss overallerna när jag hörde att jag kunde behålla min på samt ta på mig hjälmen igen. Sen sa nån: "Du borde nog springa." Sagt och gjort. Jag hann ungefär två meter innan det första skottet satt i nacken. De efterföljande 20 tog i rygg och rumpa. Tur att alkoholen dämpade lite.
 
Resten av kvällen var det bastu, bad och öl som gällde. Har aldrig haft så kul som under denna dag. Tack alla inblandade. Ni är bäst.
 
Summan blev: träningsvärk i armar och mage samt blåmärken lite här och var. Men, det var det värt:):):)
 

Namn - Fredrik

Efter många om och men så har äntligen mitt namnbyte (mammas namn som ogift) fått godkänt hos Skatteverket. Ska kanske inte klaga alltför mycket på dem, fick ju ändå tillbaka på skatten. Är ny med bloggandet, men jag kommer INTE skriva om nya jeans eller i vilken butik jag köpte de senaste lågprisskorna som ser ut att kosta en halv miljon. Kommer inte heller skriva om några eskapader på Stockholms farligaste plats, Stureplan. Om man inte hittar bättre sätt att förvalta sin pappas pengar än att lägga dem på helrör så kanske en tripp till Afganistan, eller annat valfritt "turistmål", får er att öppna ögonen för verkligheten.
Nåja, ville mest bara säga hej och kanske skriver jag snart igen på denna blogg som ska handla om den största dagen i mitt (vårt) liv:)

denstoradagen

En blogg om bröllopsplanering inför den största dagen i liivet.

RSS 2.0