I torsdags träffade vi kantorn i Katarina Kyrka. Han spelade in-&utgångsmarchen för oss. Ingångs blir på flygel och utgångs på maffiga orgeln. Det var så VACKERT och så MÄKTIGT. Håret reste sig på hela kroppen och det var riktigt riktigt svårt för oss båda att hålla tårarna borta. Det kommer att störtflöda när det väl gäller.

 

Var och varannan natt drömmer jag hemska drömmar. Oftast har det varit något med makeupen eller håret. I natt drömde jag att Fia och Sara, som ska fixa mig, inte ens dök upp, att alla gäster anlände till kyrkan en timme för tidigt så de var less på väntan innan vi ens var där. Men det känns verkligen i hela kroppen att det börjar närma sig på allvar. Gud, så nervös jag kommer att vara några dagar innan. Jag som inte egentligen tycker om att ha uppmärksamhet och blickar riktat mot mig. Bara att bita ihop då.

 

Ännu har vi inte övat bröllopsdansen, kanske är dax.......