Jag har fått frågan om jag är nervös säkert 100 gånger och jag har alltid svarat att än så länge är det lite svårt att ta på, det vi faktiskt har framför oss, så nerverna har det inte varit några problem med. Fram till nu.

 

Har drömt flera mardrömmar om bröllopet, hur allting bara går fel, att folk överger oss, att ingenting blir som vi vill.

Nu känns det verkligen verklighet. I morse hade jag samtal med konditorn som ska göra tårtan, jag har mailat över kyrkmusiken till vår musikant, vi ska träffa prästen så småningom och på fredag ska vi besöka fotografen för lite praktisk genomgång.

 

Anmälan och betalningarna är genomförda så sista steget har tagits och det är att meddela antalet till festlokal som caterar maten till oss.

 

Det absolut sista vi ska göra är att ordna med bordsdekorationen, vilket lutar åt kronärtskockor ocu små pumpor, beroende på hur säsången för dessa ser ut då.

 

 

Annars, är det bara att invänta att det ska ske. Jag längtar så efter att få bära min fantastiskt fina ring!